2010-01-16
14.42
Jag sitter hemma och är rastlös. Innan kollade jag på reprisen av Let´s Dance eftersom jag missade det igår. Sen har jag satt igång diskmaskinen, diskat och lagt ner all pant i en påse. På tal om Let´s Dance. Vissa människor stör jag mig verkligen på. Rabih till exempel, kan inte han bara åka hem. Har nog aldrig stört mig så mycket på någon i idol eller let´s dance. Suck säger jag bara. Gillar däremot Stefan Sauk. Sen tycker jag Agneta dansar bra men ärligt talat, det var pinsamt hur de klängde på varandra, hon och Tobias.. varför ska han alltid vara översliskig. Nej tack!!!
Till något definitivt mer viktigt. Jordbävning. Haiti. Hundratusentals människor dör. Hur mycket uppmärksammas det på tv? Typ noll. Ärligt talat? Okej det är den största nyheten på nyhetssändningarna men inte så mycket mer. När flodvågskatastrofen inträffade, var det hur mycket som helst på tv. Samma klipp visades om och om igen, Svt och tv4 visade i princip inget annat. Hur kommer det sig att det inte uppmärksammas den här gången.. det är sjukt många som har dött, inte riktigt lika många som i tsunamin, men det är inte det som spelar roll. Utan hur många svenskar som är inblandade. I Thailand befann sig många svenskar och därför blev det en stor katastrof för oss här i Sverige. Men nu när det inte är knappt några svenskar som befinner sig där så bryr vi oss inte eller vaddå? Jag tycker det är grymt irriterande. Jag kände ingen som omkom i tsunamin, men jag känner folk som känner folk som känner folk...! Mina tankar går till dem nu, givetvis till alla i Haiti också. Men tyvärr så är det så att kan man inte relatera till något känns det inte lika jobbigt. Jag blir så trött på media som styr oss hela tiden.
Nu har jag stängt av tv:n. Tänkte att jag skulle ta tag i den sista Stieg Larsson boken, började i den innan jul men kom aldrig riktigt in i den så jag har tagit en alldeles för lång paus från den. Så nu ska jag ta tag i den så att jag kommer in i den, för då vet jag att den kommer att vara riktigt bra. Skönt att komma bort från den bistra verkligheten också.
Och glöm inte att ta vara på varandra, man vet aldrig när någon av våra nära och kära rycks ifrån oss. Sorgligt men sant!
Jag sitter hemma och är rastlös. Innan kollade jag på reprisen av Let´s Dance eftersom jag missade det igår. Sen har jag satt igång diskmaskinen, diskat och lagt ner all pant i en påse. På tal om Let´s Dance. Vissa människor stör jag mig verkligen på. Rabih till exempel, kan inte han bara åka hem. Har nog aldrig stört mig så mycket på någon i idol eller let´s dance. Suck säger jag bara. Gillar däremot Stefan Sauk. Sen tycker jag Agneta dansar bra men ärligt talat, det var pinsamt hur de klängde på varandra, hon och Tobias.. varför ska han alltid vara översliskig. Nej tack!!!
Till något definitivt mer viktigt. Jordbävning. Haiti. Hundratusentals människor dör. Hur mycket uppmärksammas det på tv? Typ noll. Ärligt talat? Okej det är den största nyheten på nyhetssändningarna men inte så mycket mer. När flodvågskatastrofen inträffade, var det hur mycket som helst på tv. Samma klipp visades om och om igen, Svt och tv4 visade i princip inget annat. Hur kommer det sig att det inte uppmärksammas den här gången.. det är sjukt många som har dött, inte riktigt lika många som i tsunamin, men det är inte det som spelar roll. Utan hur många svenskar som är inblandade. I Thailand befann sig många svenskar och därför blev det en stor katastrof för oss här i Sverige. Men nu när det inte är knappt några svenskar som befinner sig där så bryr vi oss inte eller vaddå? Jag tycker det är grymt irriterande. Jag kände ingen som omkom i tsunamin, men jag känner folk som känner folk som känner folk...! Mina tankar går till dem nu, givetvis till alla i Haiti också. Men tyvärr så är det så att kan man inte relatera till något känns det inte lika jobbigt. Jag blir så trött på media som styr oss hela tiden.
Nu har jag stängt av tv:n. Tänkte att jag skulle ta tag i den sista Stieg Larsson boken, började i den innan jul men kom aldrig riktigt in i den så jag har tagit en alldeles för lång paus från den. Så nu ska jag ta tag i den så att jag kommer in i den, för då vet jag att den kommer att vara riktigt bra. Skönt att komma bort från den bistra verkligheten också.
Och glöm inte att ta vara på varandra, man vet aldrig när någon av våra nära och kära rycks ifrån oss. Sorgligt men sant!
Kommentarer
Trackback