30 maj - avresa

07.31
Äntligen kan jag säga: Imorgon ses vi älskling!!!!!
På ett sätt stämmer det, på ett sätt inte. För klockan i Sverige är strax efter 14 på tisdagsnatten innan vi är framme vid flygplatsen där Dan och Linus hämtar oss. Men klockan är ju 21 där.
Hade en mycket trevlig kväll igår, drack en flaska vin, 8,5%. Tänkte att det kan jag ju omöjligt bli full eller bakis av. Och nej full blev jag inte direkt men känner mig rätt bakis. Kan också vara trötthet, nervositet och hunger som är inblandat. Har ätit lite men har ingen matlust är alldeles för nervös.
Och så har jag inget att göra. Vaknade redan innan klockan 6, steg upp vid typ halv sju och har då duschat o ätit och suttit här vid datorn lite. Nu kommer timmarna SNIGLA sig fram, ska ju inte åka bussen förrän kl 10 härifrån. Hmm, kanske kan skulle ställa klockan o se om man kan få lite mer sömn. Det är bara några småsaker som ska packas ner, tandborste o så, sen ska jag gå ut med soporna. Måste käka en riktig måltid också innan jag ska dra, får väl se om jag kan äta!!! 


08.36
Pyttipannan står på spisen. Pratade precis med Mamma och Pappa, skönt att få prata med någon, får ju panik av att gå runt här och bara vänta på att tiden ska gå. Helt uppstirrad. Känns verkligen jättekonstigt att åka iväg själv. Tur att jag bara ska vara ensam till Kastrup. Hade aldrig i hela mitt liv gjort den här resan själv. Fy fan vad nervös jag hade varit. Vad är man nervös för egentligen??? Jag vet fan inte, kanske att man ska resa så mycket? Att resa är ju faktiskt inte ofarligt. Men man går ju inte runt och tror att det ska hände något, nej då blir man ju knäpp.
Äh jag vet inte. Tror jag blir lugnare när jag träffar Anna och har checkat in väskorna. Det är nog den här första biten själv som är jobbigaste på något sätt. Ikväll kl 22.05 går planet från London till Rio de Janeiro, när vi väl är uppe i luften där hoppas jag kunna slappna av, kolla på film, käka och sen SOVA!!!!
Dags att lugna ner sig några hekto till. Hoppas jag får i mig någon mat och att jag då mår ännu bättre!!!
Vill åka nu så jag är på väg någon gång.

Dan, Jag Älskar Dig och snart får vi träffas igen. Snart är de här 3,5 månaderna över.
Vad underbart det ska bli!!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback