Mardröm

Jag lever som i en mardröm.
Jag lever och jag går igenom vardagen. Ensam.
Det enda jag kan tänka på är när jag får vara med min älskling igen.
Det är som om jag i tankarna är där hos honom hela tiden, medan jag lever mitt liv här.
Men det är hos honom jag är hela tiden.
Jag började nästan packa innan när jag plockade in tvätten. Det vore ju sorgligt om väskan redan vore färdigpackad 1,5 månad innan jag ska åka. Usch.
Men jag är redan där, jag är bara inte där rent fysiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback