starborn

Kan inte förstå hur jag kunde klara mig utan honom i 4 månader!! AHHH!!!

Tänker på det ganska ofta, känns ibland overkligt att han är här hos mig igen. Eller hos oss.

Samtidigt som det känns overkligt att han varit borta så länge!!

Jag har världens bästa pojkvän, sambo, livskamrat.

Jag älskar alla vardagssysslor som vi gör tillsammans. Tvättar, lagar mat och handlar t.ex. skulle kännas jättekonstigt att göra sånt ensam när vi båda är hemma. Det känns inte naturligt.

Förra helgen tyckte folk vi var konstiga som trängdes i en nittisäng när det fanns två sängar bäddade till oss. Hallå, skulle jag lägga mig i en annan säng, (dock precis bredvid), så jag inte får känna min älsklings närhet. Nehe, jag trängs hellre. Dan känner likadant, folk säger att sån är man bara i början av ett förhållande. Jag tvivlar på att det någonsin kommer försvinna för oss!!!

Vi är det bästa i världshistorien <3